Ikväll var det en nöjd Viktor med ett leende på läpparna som låg på filten och Pappas bröst. Skönt att få känna hur mysigt det kan vara. Mer sånt tack!
På besök hos gamla mormor

Mot Sportlife!
Det där superfina hemmagymet vi köpte för fem år sedan för drygt arton papp… vi använde det ganska mycket första året innan vi fick Edvin, men sen har det mest samlat damm och det lär inte bli mer utnyttjat med två barn. Det blir liksom inte att man går in i ett rum och gymar i en timme när resten av familjen stojar på andra sidan. Så idag sålde jag det på blocket och fick faktiskt fjorton tillbaka. Riktigt nöjd.
Sen på eftermiddagen gick jag och köpte ett årskort på gymet på Torslanda torg. Där e riktigt bra och hela avgiften täcks dessutom av jobbets friskvårdsbidrag. Den fina tanken är att springa min löparrunda, hoppa in på gymet och vifta lite och sen springa hem igen. Mot Sportlife!
Det e riktigt mysigt
att sitta här sent på kvällen och bara titta på Viktor när han sover i soffan inbäddad i en filt. Nej, där blev det fel. Det är inte soffan som är inbäddad i en filt… Vi tar om det!
…att sitta här sent på kvällen och bara titta på Viktor när han sover inlindad i en filt i soffan. Det har blivit lite min och Viktors grej att mysa efter halv nio på kvällen till midnatt så Anna får ta igen lite sömn. Oftast somnar jag i soffan, men ibland, som ikväll, är det mysigt att bara sitta och titta på honom. Fast nu känner jag hur ögonlocken blir rejält tunga. Får nog slockna en stund i soffan ändå…
Pepparkaksbak

1:a advent – mysigt!

Busväder!

Idag blir det till att bara vara inne och mysa. Hoppas det lugnar ner sig lite innan det är dags att hämta Edvin.
Laddar efter överdosering!
Efter att ha haft feber och överdoserat Ipren med oönskade effekter ska jag nu bege mig på pastalunch och ladda inför en löparrunda i eftermiddag. Känns skönt att vara back-on-track igen. Vet inte om löparrundan ger jättemycket när man tar en fredagsvirre efteråt, men rent samvetsmässigt känns det bra
Struktur tack!
Idag har jag letat efter ett papper i två timmar. Jag vet att vi inte har bästa kollen på vart alla papper ligger, men vi har å andra sidan inte så stort hus och när man letar en stund brukar man hitta det man söker. Inte idag mina vänner, inte idag… Mycket möjligt att Anna hittar pappret på två sekunder när hon kommer hem, men i skrivande stund får jag konstatera det som borta. Jag fascineras över två saker – dels vilka känslor som detta väcker inom mig men också att jag faktiskt behåller ett lugn, eller håller tillbaka utbrottet som får Eyjafjallajökull att likna en pysfis i rymden!
För h-vete, plocka fram pappret innan jag exploderar! En sak är säker – här ska skapas en struktur som får stadsarkivet att se ut som värsta kaoset!


