Så sent som förra veckan tog jag ut mig gärnet under en springtur och fick då feber och svettningar under natten. Igår var det dags igen och idag har jag feber och ont i hela kroppen. Det e inte sån vanlig feber, det känner jag, utan mer en kroppslig reaktion på att jag tar i för mycket under för lång tid. Kanske ska släppa lite på mitt gamla mantra från gymtiden ”se inte smärtan som en fiende utan som en vän ty den innebär tillväxt”. Undra hur det är att bara gå ut och springa en tur i lite lugn takt för att skingra tankarna. Låter urtråkigt, men uppenbarligen tål inte min kropp mitt sätt att träna. Får tänka om.

Senaste gångerna jag sprungit har jag fått ett riktigt irriterande håll. Visst, jag var sjuk och borta från träningen i 10 dagar, men så mycket ska man inte chansera på 10 dagar att man är tillbaka till nybörjarhåll som e tecken på kass kondis. Idag testade jag att lägga om kosten och äta lite mer lättsmält mat som sallad, keso och knäckebröd. Var noga med vattnet också. Det gjorde skillnad kan jag säga! Nu höll jag mina 5 blankt per km igen. Sprang förvisso bara 5km, men jag kände mig hur stark som helst. Det e så skönt när löpningen funkar!

Hittade en ny skön runda med hälften skog och hälften asfalt på 9km. Börjar rätta till sig kondismässigt igen – 5.11/km är helt ok. Nu blir det filmkväll!

Idag ska Edvin till Farfar och Michelle och Anna ska ut med jobbet. Då ska jag passa på att ta mina nya pjucks på en lite längre runda i Torslanda Mina gamla Asics Kayano var jag aldrig riktigt nöjd med. Jag gled i främre delen av skon och kände inget riktigt stöd för mitt höga fotvalv. Innan Asicsen hade jag ett par Saucony som jag var toknöjd med så nu blev det ett återfall till Saucony igen (Triumph 7 ProGrid). Vilken skillnad! De sitter som gjutet på foten och är hur stabila som helst.
Rutten ikväll går från Kyrkvärdsvägen, Gamla Tumlehedsvägen, in i skogen bort mot Sillvik vidare Lilleby och tillbaka igen. Lägger upp rutten på RunKeeper under ”Patrik löpning” senare ikväll.

efter nästan två veckors halsflussuppehåll från löpningen. Konsten nu är inte att springa snabbt, utan lyckas med motsatsen – hålla igen och låta kroppen värma upp med några rundor innan jag pressar. En vecka får kroppen på sig att komma in i matchen igen, sen blir det upp i Skatåsmilen och bekänna färg.

Pga värsta skavsåret har jag inte kunnat springa på en vecka. Från att ha sprungit 4-5 ggr/vecka sedan början av sommaren till att inte springa en enda gång på en vecka kändes inte helt ok. Idag blir det Skatåsmilen med Andreas efter jobbet. Tänk att man kan längta så efter nånting som e så galet jobbigt. Idag tror jag det blir lite mer tryck uppför de första två kilometrarna. Andreas brukar ju inte backa för en utmaning. Jag vill att klockan ska vara fem nu!

I morse bar det iväg till Skatås för den beryktade Skatåsmilen. Den e faktiskt vidrig. Jag e förvisso inte stark uppför, faktiskt ganska kass, men den här milen har en stegring på 100 meter! Jag tog ut mig ganska mycket för 54min men under 50min på Skatåsmilen ska jag innan året e slut! Sprang 12km flackt på under en timme för några dagar sen så det kanske e lite backträning som gäller för herr Patrik, usch! Å andra sidan handlar det ju egentligen enbart om kcal. Kalla det trettioårskris eller vad som, men jag e inte nöjd förrän det bara rynkar sig på magen och sexpacket visar sig.

Igår kände jag att nu räcker det med sena nätter och påföljande bakismorgonar. Kom i säng i tid och Edvin sov till åtta. Efter lite fil o flingor drog jag ut på 12km kuperad löpning i Lilleby. Nu e jag helt slut men nöjd att man börjar komma upp i lite distans. 5kg ner hittills och kanske 3 kvar innan sexpacket som varit dolt i ett par år kommer fram. Allt detta slit för att behaga min Älskling!