Det var xgH!#%X på tiden

att puckeln på jobbet tog slut för den här gången. Jag är inte den som brukar klaga över att jobba för mycket, men denna gången var det på gränsen. När jag som egentligen älskar mitt jobb blir negativ på jobbet är det helt enkelt för mycket. På fredag ska det bli gött med lite partaj på jobbet, men ännu goare var det att få tid att komma ut och springa idag! Min mage och vågen talar tydligt om att det var allt för länge sedan och att detta borde göras betydligt mer frekvent. Att springa på kvällen i fuktig höstluft är minst lika skönt som en go sommarmorgon om inte bättre. Jag vill ut igen. Nu helst! Jag menar Vem vill vara lagom? Inte jag iallafall.

Sista dagen…

Nu sitter man här sista dagen, dagen som var sååååååååååå långt bort är nu här. Jag har varit hemma i 13 månader, fattar inte riktigt hur snabbt tiden kan gå. Men på ett annat sätt känns det som väldigt lång tid, det känns som om Edvin har varit här längre….. Kanske inte är så konstigt med tanke på att jag nästan har tillbringat varje minut, varje dag med honom, förutom de stunder då våra kära mor/farföräldrar har ställt upp som barnvakt.
Idag har jag varit inne och läst lite jobbmail (som jag gjort nästan dagligen), kollat Lindex intranät och jag måste säga att jag känner en viss spänning och längtan att komma tillbaka.  Visst känns det lite konstigt att inte längre umgås med Edvin på måndag men det skall bli skönt att bli ”Anna” igen och inte bara ”mamma Anna”. Skönt att kunna gå och hämta sin kopp med te/kaffe, kunna gå på toaletten, prata med någon trevlig bara för att JAG vill och inte för att det passar Edvin. Sedan kan jag inte sticka under stolen med att det skall bli skönt att slippa göra hushållsysslor dagligen som jag gjort i 13 månader. Att kunna komma hem till ett städat hem, tvättade/strukna kläder, ett välfyllt kylskåp det ger ett visst plus åt att börja jobba!

Så till sist vill jag bara säga; Välkommen på föräldarledighet kära make!! Du kommer ha superroligt ihop med Edvin men det är inte bara en bal på slottet att vara hemma, det kräver sin kvinna/man…. Det där med ledighet kan ju diskuteras 😉

PS; Min förhoppning om att Edvin skulle förära sin kära mor med att gå innan hon började jobba sket sig fett! Nu kommer jag väl ist få ett härligt mms från en stolt fader … *lip* 🙂

Måste slå ett slag…

..för mitt kära Lindex. Det är verkligen inspirerande att gå i Lindex-butikerna den här hösten! Sååå mycket fint 🙂 Man är faktiskt lite stolt över att jobba där, inte för att det är jag som köper in eller designar men ändå…. Extra roligt är det ju nu när man MÅSTE köpa lite nya kläder då det är dags att börja jobba igen. Det har blivit två par jeggings, långa tröjor/linnen både med tryck och paljetter. Nu skall det bara till en svart liten jacka och ett brett svart skärp. När jag var inne på hösten kick-off för några veckor sedan visade Emma Wiklund upp sin Pink Collection….ojojoj säger jag bara. Här skall det shoppas… Besök en butik i början av oktober och se hennes finfina kollektion….

Grattis Anna!

Ja, nu är det väl officiellt gissar jag. Efter år av trogen tjänst, många jourtimmar och hårt slit fick Anna äntligen utdelning på Lindex IT. Data Warehouse Manager, det låter det 🙂 Men älskling, även om du e chef nu så kör vi fortfarande jämställt hemma eller? Du kan väl åtminstone låta mig fortsätta tro det? 😉

Nytt jobb :-)

Igen!? Ja så tänker och säger många, men det finns enkla svar till varför. Den stora anledningen är att jag har tröttnat på och inte längre finner någon motivation att programmera. En programmerare måste brinna 110% för sitt yrke för att hålla sig ajour med den snabbt framskridande tekniken. Det fungerar inte att bara jobba 8-17 och inte engagera sig i programmering mer än så. Jo, det kanske fungerar för en som nöjer sig med att vara en haldan kodknackare. Ni som känner mig vet att jag aldrig varit speciellt mycket för ”halvdant”. Det är ”go or no go” som gäller!
Mitt nya jobb som Leveransansvarig är en utmaning som jag ser fram emot väldigt mycket. Det ska bli intressant och utvecklande att få jobba med IT ur ett annat perspektiv, att åter igen känna att det jag sysslar med 8-10 timmar om dagen är motiverande, roligt och spännande!