Nu sitter man här sista dagen, dagen som var sååååååååååå långt bort är nu här. Jag har varit hemma i 13 månader, fattar inte riktigt hur snabbt tiden kan gå. Men på ett annat sätt känns det som väldigt lång tid, det känns som om Edvin har varit här längre….. Kanske inte är så konstigt med tanke på att jag nästan har tillbringat varje minut, varje dag med honom, förutom de stunder då våra kära mor/farföräldrar har ställt upp som barnvakt.
Idag har jag varit inne och läst lite jobbmail (som jag gjort nästan dagligen), kollat Lindex intranät och jag måste säga att jag känner en viss spänning och längtan att komma tillbaka.  Visst känns det lite konstigt att inte längre umgås med Edvin på måndag men det skall bli skönt att bli ”Anna” igen och inte bara ”mamma Anna”. Skönt att kunna gå och hämta sin kopp med te/kaffe, kunna gå på toaletten, prata med någon trevlig bara för att JAG vill och inte för att det passar Edvin. Sedan kan jag inte sticka under stolen med att det skall bli skönt att slippa göra hushållsysslor dagligen som jag gjort i 13 månader. Att kunna komma hem till ett städat hem, tvättade/strukna kläder, ett välfyllt kylskåp det ger ett visst plus åt att börja jobba!

Så till sist vill jag bara säga; Välkommen på föräldarledighet kära make!! Du kommer ha superroligt ihop med Edvin men det är inte bara en bal på slottet att vara hemma, det kräver sin kvinna/man…. Det där med ledighet kan ju diskuteras

PS; Min förhoppning om att Edvin skulle förära sin kära mor med att gå innan hon började jobba sket sig fett! Nu kommer jag väl ist få ett härligt mms från en stolt fader … *lip*