Ikväll har jag varit på mitt första träningspass sedan jag fick reda på att jag var gravid för ett år sedan. Tyvärr var min kondis och flås så illa som jag befarat. En molande värk har redan börjat ge sig till känna i mina arma ben…. fasar inför morgondagen!

Inför kommande golfsägson har jag nu hittat sanslöst bra stöd för armbåden och handleden. McDavid  Tennis Elbow Protection. Hoppas hoppas hoppas att dessa i kombination med min sjukgymnastik ska lösa golfsäsongen.

Efter de tre första inte på något sätt trevliga löparturerna släppte det idag hyfsat på 8an i Skatås. 5:40 per kilometern är långt ifrån bra, faktiskt riktigt uselt, men jag kände iallafall att jag började kunna ta ut stegen och kunde hålla en jämn bra puls. Flow helt enkelt! Det var dock isbana i nästan hela spåret så det känns i benen nu. Visst, utan isen hade jag fått bättre tid, men det är inte det viktiga just nu. Vill bara få upp flåset och känna att jag verkligen springer och inte haltar runt som en otränad valross

Ser redan fram emot nästan pass som går av stapeln på söndag. Då blir det Lillebymilen, brrrr…

Nu sitter jag här och laddar med lite ris och kyckling inför löpningen kl halv sex. Ska bli intressant att se om jag hänger på de andra. Känner mig fortfarande riktigt otränad även om jag lyckats gå ner lite drygt tre kilo. Springer med en grupp glada löpare halv sex varje torsdag i Skatås. Den här satsningen inför Göteborgsvarvet slutar väl som vanligt när jag tränar – jag går sönder för att jag är för klen, men skam den som ger sig. Har hört att det heter så, själv förstår jag inte innebörden av att ”ge sig”