I helgen var vi på den årliga kräftskivan i Fjällbacka. Vi huserar i Karins föräldrars hus som ligger fågelvägen i järn 7a från första tee och ytterligare en pitch till båten. Vi började med lite makrillfiske och lyckades få upp 20 fina firrar. Alltid lika roligt att känna hur firren hugger tag och det rycker i linan. Man slits mellan hopp och förtvivlan när man håvar in linan. Har den verkligen fastnat riktigt eller kommer den slita sig precis i vattenytan? Dessutom tävlade vi om vem som fick flest. Tävlingsmänniska som jag är så började hela kroppen skaka så fort jag fick en firre på kroken
På väg hem stannade vi till vid en brygga i Fjällbacka fiskehamn och hämtade fina havskräftor som vi avnjöt till klassiska tillbehör. Det var en ny upplevelse att äta kräftor utan snaps kan jag säga, men nu vet jag att det inte är kräftorna som skapar huvudvärken och tröttheten dagen efter. Det måste vara när man råka ut för dålig snaps. För er som undrar varför jag inte drack någon snaps så har jag nu inlett mitt alkoholförbud utifall att Edwin skulle få för sig att komma till världen.

Tack Karin & Johan för en strålande Fjällbackavistelse. Korten läggs upp här inom ”kort”