Precis hemkommen från en löparrunda längst kusten Lilleby-Sillvik-Lillebybadet-Sävvik-Lilleby. Vidrigt kuperat. Har dragit mig för att ta den rundan i år, men nu när jag fick draghjälp från Andreas så var det dags. Gick rätt hyfsat måste jag säga. Andreas pulsklocka gick upp i 197 slag i minuten efter den värsta backen. Då vet jag iallafall att jag lyckades få honom lite andfådd 
Själv avslutade jag den backen med att spruta vatten i luftstrupen istället för matstrupen. Det var lite panikartat ett tag där. Känns lite bättre nu när jag sitter i soffan med en snus och en kall Sort Guld.
Med hopp om att det kanske blir ett Göteborgsvarv trots allt
/Patrik
”Dag 4:
Kampen är klar. Jag vaknar med ett leende på läpparna och känner att jag bemästrar situationen. Jag ser uppdraget som avklarat, besegrat och slutfört!”
Vad hände… kom verkligheten ikapp?!
/Den manlige Hautau
Kära Fredrik,
det var inte jag som tog beslutet att ge mig in på den banan igen. Min fru vädjade att jag skulle börja igen… Jag är svag för min fru och ville inte göra henne besviken. Dock har jag funderingar på om jag inte skulle ta mig i kragen när den lille kommer ut, men det låter jag vara osagt än så länge
Hmmmm…. Det låter som om att det inte gick så smärtfritt då som det lät i din beskrivning, annars hade väl inte Anna bönat och bett om en påse under läppen? Jag trodde du hade lärt dig att hålla dig ifrån det där efter att vi kombaterart kring detta på bryggan på Porsholmen….