Vilken underbar skidhelg! I torsdags kväll åkte jag med jobbet på kickoff till Åre. Vi tog nattåget och var framme strax innan kl 6 på fredag morgon. Kan nämna att det var lite tungt att gå upp efter knappt 4 timmars sömn. Ja, för så är det faktiskt på nattåget till Åre – man har kul… sent in på natten Och jag e ju bara 29 år, vilket naturligtvis måste bevisas…
Kl 05:55 stod jag först av alla 260 medarbetare ute på perrongen och andades in vinterluften och kände hur suget efter välpreparerad pist började flöda i kroppen. Fast jag skulle få vänta lite till - på fredagen var det först konferens i 8 timmar innan kvällskidåkningen. Någonstans mellan perrongen och hotellet (knappt 150 meter) ger sig sömnbristen uttryck i borttappad plånbok och krossad mobiltelefon. Detta löser sig dock under första konferenspasset när jag får ställa mig upp inför alla och erkänna min strulighet. En vänlig medarbetare hade hittat min plånbok
Konferens, konferens, konferens… Så blev klockan äntligen 18:00 och det var dags för kvällsskidåkningen! Lycka! Väl uppe på toppen väljer jag (Stålmannen, tror jag…) den svarta WM8an i full fart. Uppvärmningsåk – vad e det? Första hanget i WM8an landar jag på blankis och gör några välkoordinerade volter 200 meter nerför branten. Tummen stukad och näsan fick äntligen känna den närhet med snön som jag hade längtat efter så länge… Det kostar att ligga på topp Jag och en kollega åker skidor tills liften stänger och får åka efter en snöskoter hem och missar naturligtvis kvällsbuffén. Ingen sömn, ingen mat och dags för party in på småtimmarna igen. Och så höll jag på hela helgen!

OK, jag e helt slut idag, men den här helgen med stort H lär jag inte glömma på ett bra tag…

/P