4 dagar…

Dag 1:
Inga problem. Nikontinet kvar i kroppen.

Dag 2:
Börjar krypa lite i kroppen men disciplinen tar överhand.

Natt 2:
Svettas, darrar, dricker vatten, kan inte somna förrän kl 4 på morgonen.

Dag 3:
Väcks utmattad och vacklar in i duschen. Tar en kopp kaffe och känner att jag skulle kunna döda för en pris. En sån där Grov Maxi portion som fyller upp hela läppen och ger en underbar känsla tillsammans med kaffet. Ja ja…
Jag e märkbart irriterad hela dagen och är tvungen att berätta för min fru att jag håller på att sluta.

Natt 3:
Sover som en liten gris av ren utmattning.

Dag 4:
Kampen är klar. Jag vaknar med ett leende på läpparna och känner att jag bemästrar situationen. Jag ser uppdraget som avklarat, besegrat och slutfört!

Nytt jobb :-)

Igen!? Ja så tänker och säger många, men det finns enkla svar till varför. Den stora anledningen är att jag har tröttnat på och inte längre finner någon motivation att programmera. En programmerare måste brinna 110% för sitt yrke för att hålla sig ajour med den snabbt framskridande tekniken. Det fungerar inte att bara jobba 8-17 och inte engagera sig i programmering mer än så. Jo, det kanske fungerar för en som nöjer sig med att vara en haldan kodknackare. Ni som känner mig vet att jag aldrig varit speciellt mycket för ”halvdant”. Det är ”go or no go” som gäller!
Mitt nya jobb som Leveransansvarig är en utmaning som jag ser fram emot väldigt mycket. Det ska bli intressant och utvecklande att få jobba med IT ur ett annat perspektiv, att åter igen känna att det jag sysslar med 8-10 timmar om dagen är motiverande, roligt och spännande!